Igår var Angelica hit och hälsade på och vi kom in på ett djupt samtal angående vikt.
Vi kom in på det då Tv-programmet to fat for 15 började. Tror det hette så iaf.
HELT sinnessjukt vad fet dom var.
MEN, det var inte det vi pratade mest om utan det var vilken skam det är när en normalviktig människa säger att den ska börja äta nyttigare.
En typisk reaktion när någon säger att dom ska tex sluta äta godis är "men åh vad fjantig du är, du är ju inte fet, varför ska du göra det för?"
Jag själv har haft godisförbud ungefär tusen gånger och det har seriöst varit för att jag vill må bättre och orka mer. För jag vet, jag är inget fetto men jag kan ju fortfarande vilja må bättre och orka mer. För det gör man när man äter nyttigt och inte massa sötsaker jämt.

Och föräldrar som låter sina barn äta hur mycket onyttigheter som helst. När barn blir feta så är det ju pga deras föräldrar. För när man är liten äter man det som finns på bordet, det som finna hemma i skafferiet och det mamma/pappa köper.
När man är barn går man inte till affären och köper mörkt bröd för man vill äta det ist för det ljusa man har hemma.
Och okej, vissa föräldrar kanske ändrar sig om man ser att ungen blir fet. Men det finns ju vissa som bara inte blir tjock. Hur mycket dom än äter i princip. Så då kanske föräldrarna inte ändrar matvanorna. men tänk vad mycket bättre barnet skulle må om dom bara började äta nyttigt
Och det är lika sjukt att låta sitt barn äta så sjukt med onyttigheter även om barnet inte blir fet, direkt. Men tänk när barnet blir äldre, någon gång kommer hon/han bli fet och hur lätt är det att ändra matvanorna på en 18åring?

näe, då önskar man nog att man skulle ha tänkt på det lite tidigare.


näe, nu har jag inte tid att skriva mer. har tusen konståkningsgrejer jag måste ta itu med.