Imorse när jag vaknade hade jag grymt ont i halsen.
så då låg jag där i sängen i typ en halvtimme och undrade om jag var hes.
sedan klev jag upp och skulle fråga efter marknadskorven (as gott för övrigt)
och jävlar vad hes jag var. mer hes än vad jag var igår.


när jag var liten älskade jag att vara hes, fast då blev jag aldrig hes.
och på drakbåtsrodden som min mamma jämt var med på förr så blev hon jämt jättehes eftersom hon slog på trummorna och skrek. så då brukade jag jämt låtsas vara hes för jag var så avundsjuk på henne.

sedan någon gång tror jag att mina stämband blev lite utslitna, typ på fotbollscupen då vi hade skriktävling (självklart så vann ju mitt lag) eller egentligen har jag hittat på det där själv, men visst låter det lite rimligt? det där med stämbanden alltså.
för nu blir jag hes supersnabbt och det är jättejobbigt.
man måste ju ta i så jävla mkt när man ska prata då, och det är as jobbigt!

japp, det var allt om min röst
snipp snapp slut