idag på jobbet insåg jag en sak, och det är hur sjukt lycklig folk kan bli av mat

man står där i luckan i gatuköket och ska räcka över en tunnbrödsrulle och dom sträcker fram händerna och ler som om det är dersas nyfödda unge som de ska få hålla första gången
eller som när dom har beställt hamburgare och dom tror att man är klar men man har egentligen inte lagt på locken på brödet än och man verkligen ser hur redo dom är att te emot den, dom har liksom händerna i luften, halft inne genom luckan för att sträcka sig efter hamburgaren.

hoppas inte jag är sådan.


en gång åt jag baguette i en park i paris, å vad franskt!

nu borde jag duscha,