Jag och min älskling har ju varit tsm i över ett år nu.
För det mesta har vi haft distansförhållande, så att sakna någon har blivit lite av min vardag.
men man vänjer sig, man vänjer sig inte så att man slutar sakna men man vänjer sig så man klarar av att tänka på annat.

men vi har satts på ett större prov nu när han har flyttat till norge, det är inte lika lätt som när han var i åre.
då pratade vi i telefon varje kväll i flera timmar vissa gånger. nu när han bor i norge blir det dyrt i längden.
vi har därför skaffat skype men kvaliten suger rätt rejält men vi pratar där ändå och via msn, och ibland pratar vi i telefon.
men vi klarar det ändå, för vi klarar allt. och det är på något sätt skönt att ha något att längta till, som nu längtar jag till den 29 då han kommer hem och det gör att tiden går lite fortarare och man tycker inte att allt är pest och pina som man ibland kan tycka.


jag älskar Fredrik!


och den 20 december åker vi till egypten, kan det bli bättre?