Nu är skolan igång igen. Jobbigt men ändå kul att träffa klassen osv.
Idag när jag klev upp täntke jag: Fan det är tisdag, jag hatar tisdagar.
(att jag hatar tisdagar är för jag går 8-4 och har fullsmockat med jobbiga lektioner. )
men vad annorlunda jag tänkte när jag gick hem idag från skolan, då tänkte jag jag:
Fan vad jag älskar denna tisdag.
Vi hade en lektion, den var på tre timmar men den var kul. fy satan i gatan vad skönt det var!
efter skolan åkte jag och vickan och sola, myspys :)
Nu sitter jag och skriver en artikel om Titti, fett nice fan!


jag vet inte vad jag ska göra, vad jag ska känna eller hur jag ska må.
kan det bli bättre?
fan, varför inte bara åka tillbaka i tiden då du och jag var vi?
bekymmerslös, det var vad jag var.
Det jag är mest rädd för är
om jag skulle försöka och jag inte skulle räcka till.
eller om jag räckte till men det inte skulle bli som förr.
eller om jag räckte till, det skulle bli som förr, och jag skulle bli lämnad på botten med all skit.
är det värt det?

TJARÅ