Idag var det konståkningstävling.
Det var sjukt jävla roligt, och det gick bra.
Det är det som gör allt så jävla jobbigt :/

Nu tränar jag sju gånger i veckan plus skolan så sedan har jag ju mitt såkallade liv.
Livet har jag fått prioreterat bort, eller ja. alla träningar är mitt liv och jag klagar fan inte för jag trivs.
men det är förjävla jobbigt i längden.
Jag känner det nu.
men det är typ bara en månad kvar av konståkningen nu och det klarar jag av.

Det som gör att allt känns så jävla jobbigt är att jag förmodligen kommer måsta välja fotboll eller konståkning nästa år.
Eftersom alla säger att gå i tvåan är dubbelt så jobbigt som ettan.
Därför känns det som om jag inte kommer orka med så mycket träning då.
Jag har alltid känt att det är självklart att jag väljer fotbollen före konståkningen,
så känns det nu också eftersom fotboll är en sport man kan hålla på med tills man är 40 år.
det kan man inte med konståkning.
men nu när jag har jobbat ikapp nästan allt inom konståkningen (som jag missa förra året när fotbollen och konståkningen krocka typ jämt) och när det är så jävla roligt så känns det så jävla tråkigt att sluta.
Jag tänker göra allt för att kunna få ihop det ett år till.
För om inte, var det sista tävlingen idag för mig.
och när jag tänker på det känns det förjävla sorgligt,
min mamma som t.o.m hittat ett nytt mönster till en dräkt till mig..

vilket jävla dilemma, kan inte gud bara trolla fram åtminstonde tre dagar till på veckan?
tjarå