Just nu känner jag mig bara allmänt less och grining
Eller inte idag, rättare sagt nu, för dagen idag har annars varit suverän.
Bra Skoldag, Trevligt sällskap med lina efter skolan, god pizza, mycket skratt..
men nu kände jag bara hur allt bara rasa och ingen vet riktigt varför, inte ens jag.
Det känns liksom varför inte bara ge upp och leva som nunna resten av sitt liv?
exakt ju så känner jag nu, på pricken.
liksom, varför ens kämpa för något man inte kan få och om man kan få det slutar det ju ändå längst nere på botten, ja allra längst ner.

näe, nu ska jag inte börja tycka synd om mig själv.
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, så är det ju :)
SOVGOTT