när jag tänker på ordet kärlek blir jag alldeles stum, helst efter att fått sett Sofia

Igår träffade jag min underbara Sofia, och jag kan inte annat än att vara glad för hennes skull. det är sjukt,
Det bara lyser igenom hela henne, det syns verkligen hur lycklig hon är, hur jädrans kär hon är.
Jag har aldrig i hela mitt liv sett henne såhär, hon börjar t.o.m. gråta när hon berättar saker om honom,
och jag erkänner jag kunde inte hålla tillbaka tårarna.
kolla på dom, se så söta dom är!



och ja, jag kan inte vara annat än avundsjuk heller. jag menar, vem vill inte känna den underbara känslan?
när det liksom pirrar till så fort man får se honom/henne.
att kunna ligga och kolla på honom hela natten bara för han är så vacker.. och att få vakna upp av en puss på kinden, att få känna närhet, och att känna sig riktigt omtyckt för den enkla människan man är.
det finns så mycket och det kan inte beskrivas. men det krävs mkt till för att få känna denna känsla.
man måste ju kämpa för att få honom, men att få honom är nog inte det svåraste, det svåraste är nog att hitta honom. men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge som man så fint brukar säga.
och Sofia, jag kan inte vara annat än glad för din skull, du är verkligen värd denna lycka för du är verkligen underbar. du vet, du vet att  jag älskar dig <3

smärta uppkommer ju också när det gäller kärlek, men det vet vi. men man måste ju ta risken för att få vara rikigt lycklig och ja, det är värt olyckan som kommer, om den kommer! så kära vänner, var inte rädd för att älska och bli älskad, olyckan kanske kommer, men den går över. och lyckan, den är så obeskrivlig så det är värt det, jag lovar. 
jag vill avsluta detta med ett liten citat från Henry Miller  "Det enda vi aldrig får nog av är kärleken. Och det enda vi aldrig ger nog av är kärleken"