Just nu sitter jag och Oliver och tänker på de gamla tiderna, back in the days i 9an.
det var helt suveränt, det var liksom vi, jag Sofia Oliver och Martin, och vi får inte glömma snilleblixten Jakob. på skolan var vi allra bäst, det var något speciellt med oss, och då är jag seriös!
jag säger som Oliver,  "alla älskade oss, och dom som inte gjorde det avundade oss", och jag ljuger inte när jag säger att det är helt sant.
men nu är dom dagarna förbi, nu är vi splittrad.
jag blir en ensam mediahora, oliver och sofia blir naturgull och martin och jakob blir teknikare
hur ska det sluta?
martin, vem ska jag sitta och sjunga med på lektionerna?
jakob, vem ska jag skriva av?
oliver, vem ska "halka"?
sofia, vem ska jag snacka med som vi gjorde?
självklart har jag kvar dom på skolan, med liksom. dom korta rasterna och på självaste lektionerna, hur ska jag klara mig?! det är detaljerna som gör pricken över i och fan, pricken kommer inte finnas nu, inte på samma sätt.
(nu när jag har blivit teknisk hade jag tänkt lägga in några bilder sedan skämtkatalogdagen)

   1                                   2                                    3                                   4
         

1. gänget minus Sofia. från vänster: Oliver (jesus) Johanna (grynet) Caroline (pamela) Martin (ljungberg) Jakob (ph)

2. Vi. Caroline och Sofia / Pamela och Baby spice

3. myspys. Caroline Oliver och Sofia

4. Mina pärlor. Martin och Oliver

Ni är kärlek

men nu ska vi inte hänga läpp, jag ska vara ärlig jag längtar lite till skolstarten, det finns trots allt många positiva saker

• Ny klass, vilket innebär nya människor vilket alltid är trevligt
• Ny skola, vilket även det innebär nya människor
• Annorlunda lektioner, och förhoppningsvis roliga lektioner
• Träffa kompisar man inte hinner träffa så mkt på fritiden
• gfesterna börjar

det finns säkert fler positiva saker med det hela, har även sett mitt schema och det verkar rätt okej faktiskt :)  

Nu ska jag krypa ner under täcket och mysa lite för att sedan få lite skönhetssömn ;D
Ha det fint allesammans och jag säger som Michelangelo Buonarotti "Gode Gud, lova mig att jag alltid kommer att sträva efter mer än jag kan uppnå"